Kommer ihåg ett par ärenden från sociala distriktsnämnden där jag var ledamot under några år. På samma sammanträde var det två för mig likadana ärenden.
Det ena var en ung man i 20 års åldern som missbrukat sedan tonåren. Nu visades han stolt upp av en socialtant då han i tre månader hade lyckats sköta ett städjobb. Ärendet var att han skulle få flygbiljett och en månads uppehälle till sitt hemland. Det skulle vara bra för hans framtida utveckling om han kunde få åka på denna resa. Majoriteten röstade fram en biljett åt honom. Det blev nu ingen resa av för han började knarka igen!
Det andra fallet var en 14 årig pojke som ville ha bidrag till en bussbiljett till Kiruna för att hälsa på sin pappa några dagar under sommarlovet. Ingen socialtant stod upp och talade om denne ynglings framtida utveckling över att få träffa sin pappa och kanske ha en manlig förebild. Ordförande och socialtanterna övertygade majoriteten att det gick inte att ge busspengar till pojken. Hoppas killen kunde åka till Kiruna i alla fall.
Så olika behandlades människor på den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar